|
Nu ska
jag berätta om när jag fiskade havsöring för första gången.
Det var Kristi Himmelsfärdshelgen 1987 som jag tillsammans med hela
ungdomsgruppen i Farsta Fiske Föreningen gjorde vår årliga utflykt till
Barnens Ö i Roslagen.
Tidigt
på torsdagsmorgonen bestämde Peter och jag oss för att gå ut till
Ålandshavssidan av ön för att prova på gädda och havsöring.
Jag hade aldrig förut fiskat havsöring så jag visste inte riktigt vad
man skulle använda för drag, men jag hade fått massor av ”goda” råd av
dom andra i klubben så det var bara att prova sig fram. Dagen till ära
använde jag mitt nya 10-fots grafitspö med en Ambassadörsrulle laddad
med 0,45 mm stum lina. Draget jag satte på var ett silverfärgat 28g
Toby. Det var och är ett drag som jag tror på vid fiske efter all slags
grov ädelfisk.
Vi
började med att fiska av grundbottnarna längst in i viken. Inget napp,
men däremot såg vi vad vi misstänkte var småöring på runt ½ kilo.
Vi fiskade oss sakta ut mot Ålandshav och en liten brant ö som låg i
mynningen till viken.
När vi kom ut till ön så hade vi inte haft ett enda napp på 1 timme, så
vi tog en fikapaus medan solen steg upp över Ålandshav. Utanför ön blev
det betydligt djupare och botten var slät med grova stenar utplacerade
lite överallt. Perfekta gömställen för jagande öring eller gädda.
Stranden bestod av klippor med ett djup på ca 1 ½ meter direkt vid
strandkanten. Det var bra men det betyder också problem att få upp en
stor fisk på land, men det brukar lösa sig. Vanligtvis så tappar man
fisken.
Vi
fortsatte att fiska och hade några napp men ingen som ville bita i
ordentligt. Efter ett tag kom jag fram till en klippa som stack upp i
vattnet ca 10 meter från land med ett litet rev alldeles till vänster om
klippan. Jag började med att fiska av insidan och sedan högersidan utan
resultat.
Sedan kastade jag ut så att draget skulle passera mellan klippan och
revet. Jag vevade in ryckvis och lät draget sjunka mellan vevningarna.
När draget befann sig några meter utanför revet så small det till så att
jag höll på att tappa spöet. Snabbt gjorde jag mothugg och kände att det
var fast fisk och att den inte var liten. Direkt efter mothugget stack
fisken iväg i en vild rusning på 40 meter så att det bara tjöt i rullen.
Det var det värsta jag varit med om i fiskväg.
Jag började ropa efter Peter som hade försvunnit runt en klippa mot ett
smalt, djupt sund, för jag förstod att jag måste ha hjälp med att få upp
fisken på land, om jag kunde hålla den kvar på kroken. Nu började en
vild dans i vattnet, fisken hoppade, rusade emot mig, hoppade och rusade
utåt igen, så jag hade fullt sjå med att parera. När jag såg fisken vid
första hoppet så blev jag lycklig, det var en fin blank havsöring eller
lax på ungefär 70 cm.
Jag fortsatte att ropa efter Peter, medan jag funderade på hur jag skulle
få upp fisken på land. Det var en klippbrant på nästan metern mellan mig
och vattenytan.
Jag tog det försiktigt med öringen för att om möjligt trötta ut den så
mycket som möjligt innan jag försökte ta upp den på land. Fortfarande
ingen Peter. Fiskens rusningar och hopp började bli lamare och jag
förstod att jag var tvungen att försöka få upp den på egen hand. Jag
började se mig omkring för att hitta ett ställe där det skulle vara
lättare att få upp fisken på land.
När jag hittade en bättre plats så dök det upp nya problem. Hur skulle
jag få fisken runt revet och en stor sten för att få in den mot
stranden? Jag började försiktigt att lirka med fisken så att den skulle
gå åt vänster. Den gjorde några lama rusningar, men gick sedan åt
vänster. Själv flyttade jag mig försiktigt längs dom hala klipporna för
att komma bort till en liten skreva som gick ända ned till vattnet.
När jag kom fram så gjorde jag i ordning håven och började ta hem
fisken. Det blev inga större problem eftersom öringen var helt utmattad.
In med fisken i håven och sedan full fart längre upp på klipporna.
När
jag hade avlivat fisken och satt på klipporna och beundrade min första
havsöring dök Peter upp och undrade vad jag ville. Jag sa ingenting utan
visade bara öringen. Småfisk tyckte Peter och tog av sig ryggsäcken där
det stack upp ett stort gäddhuvud. Då förstod jag varför han inte hade
kommit.
Havsöringen vägde 3,6 kg och Peters gädda vägde 5,8 kg.
 |